Dreamhack Winter 2011

Jag är en kristen tjej…inget konstigt med med det. Men, jag tycker om dataspel…fortfarande inte så konstigt, många tjejer som tycker om lite dataspel. Men jag tycker mycket om att spela dataspel av typen mmorpg:s, Massive Multiplayer Online RolePlaying Games. Jag kan till och med tycka det är askul att titta på när andra spelar andra strategispel som Starcraft 2. Jag vet att det finns många killar inom kyrkans värld som tycker om att spela/titta men var är alla andra tjejer? Är det samhällets/kyrkans normer som stoppar?
Jag var på Dreamhack igår. Jag vet att Gamerchurch var där men kom inte på det förrän på väg hem. Dessutom är de också bara killar. Var är ni kristna kvinnliga gamers?

Vi fick en superdag i alla fall i Jönköping, där jag också träffade och lunchade med några andra kompisar som bor i stan. Förväntningarna på kvällens final infriades till 150% det var en härlig känsla att sitta med ca 4000 andra starcraft 2-entusiaster och kolla live på såå skillade spelare!!

GRYMT! Kommer vilja åka och kolla i sommar igen!

Associations…

Idag tittade vi på Lejonkungen på jobbet. Mina tankar snurrade iväg när reklamen för Lady och Lufsen kom och jag såg ordet faithful. När jag och mitt ex skaffade Pixel, numera endast min och mina föräldrars hund, sade vi alltid på skoj att vi alltid skulle döpa vår nästa hund till Google eller Jpeg. Ja, jag vet, vi var lite nördiga. Men så pluggade vi datavetenskapliga programmet båda två, då blir det lätt så. Det var också då jag blev en gamer på allvar. Detta skyller jag delvis på mina föräldrar :p fick ju aldrig mätta mitt behov av tv-spel etc när jag var ung så det kliade i fingrarna när jag gick folkhögskola och de spelade Starcraft. Jag har nästan vuxit ifrån det nu, men funderar på att köpa en 12-månaders prenumeration på WoW bara för att spela lite och få tidig åtkomst till Diablo III…men det blir nog inte så. 12 månader är länge och numera är Starcraft II roligare, men det blir ändå väldigt sällan jag spelar nu för tiden.

Jaja, iaf, då jag försöker nörda ner mig åt ett annat håll, i min tro, så spann jag iaf vidare på hundnamn och det skulle ändå vara lite coolt att ha tre hundar som heter Faith, Hope och Love. Och Love skulle vara en Grand Danois, see where I’m going? Störst av allt är kärleken …Jaja, just a thought.

På tal om Lejonkungen, Jeremy Irons som Scar – oslagbart!

man vs gaming

Såg just på tv och de talade om tv-spel. Battlefield 3 och Call of Duty 3 har tydligen nyss släpts och de intervjuade en från varje företag. Frågorna som kom upp är: “är de för verklighetstrogna?”, “är de inspirerade av verkligheten?”. Det som lyftes fram var att de svarade diffust på frågorna. Varför ställs inte frågorna vid alla andra spel? Som Sims? Där är det ju helt klart att det är inspirerat av verkligheten, eller varför inte alla ponnyspel? Det är väl självklart att de inspireras av verkligheten även i dessa krigsspel. Varför är det tabu? Varför är det fel att spela krigsspel? Vi lekte ju tjuv och polis när jag var liten, eller jägare. Varför är det inte fel att på låtsas vilja jaga och döda kaniner? Eller cowboy och indian, du skulle skalpera din motståndare! Varför reagerar vi inte mot hur vi själva uppfostrades och tycker det var förskräckligt? Eller dessa racing/bilspel som finns? Varför är vi inte rädda för att detta blir förödande för våra ungdomar när de sedan får körkort? Varför tror vi inte på att våra ungdomar kan skilja på verklighet och fantasi just i krigsspel?