Mina tankar om “gift vid första ögonkastet”

Alltså…Detta är ju hur intressant som helst!

Här har vi en massa singlar som väljer att ansöka till ett program. De som väljs ut kommer att gifta sig med en an de andra deltagarna, totalt 6 st. Så vi kommer att få se 3 bröllop.

Jag är så nyfiken på hur alla andra tänker om detta! Mina tankar är all over the place och det är säkert många som kommer tycka att jag har fel och bli provocerade av vad jag skriver. Kommentera gärna!!

Själv är jag förvånad att i dagens samhälle, där allt fokus är på egot, att det kommer ett sånt här program. Här ligger ju fokus på att få en relation att hålla… Det som folk oftast inte gör idag.

Idag går folk generellt in med tanken “Vad kan jag få ut av detta?”. Bara det påståendet säger ju hur egocentrerade vi är. I detta program har de visserligen parats ihop av experter, men det är ju ännu mer intressant att de då kanske inte ens har känslor för varandra. Ändå ska de få det att hålla. Idag känns det som att många lever i konstant flux. Du har en relation, men du binder dig inte för hårt, för tänk om det inte funkar?! Tänk om känslorna dör? Då vill du ju kunna dra; skit i om barnen mår bra eller inte, du mår ju inte bra.

I detta programmet kommer vi få se två personer som har sämsta utgångspunkten. De har inte träffats innan, vet inget om varandra innan. Dessa två ska få ett fungerande liv ihop. De kommer kämpa. Om de får det att hålla, vad säger det om alla andra relationer som brytits upp? För mig så säger det generellt att de kanske inte kämpade nog…

Ja, det finns undantag…men jag tror att det är alldeles för många som idag ger upp för tidigt. Om du varit gift i 5 år men känt att det senaste året så har ni glidit ifrån varandra…är det då inte rättvist att lägga ett år på att försöka hitta tillbaka till varandra? Förutsatt att båda vill…

Men det är det som är grejen!!! Du har ju tagit ett beslut om att du vill binda dig med denna människa! Vad är det som gör att det är ok att gå tillbaka på det löftet/kontraktet? Om vi bryter andra kontrakt idag så får vi antingen böter eller andra straff. Vad är det som är skillnad mellan ett kontrakt om sekretess och ett kontrakt om giftermål? (kommer säkert få en massa kommentarer om lagar hit och dit, men jag tänker moraliskt…)

Jaja, som sagt, tankarna är all over the place, men de är mina tankar.

Advertisements

Äktenskapet…

är inte för mig…det är vad jag vill vara och göra för min framtida man…

Idag gifte sig två vänner i min församling. Vår pastor höll ett vigseltal som mer var en predikan och innan du börjar sucka så var det på brudparets egna request gissar jag och det var en väldigt bra predikan. Att älska någon, det är inte att fråga vad får jag ut av detta förhållandet. Att älska är att säga vad kan jag ge och göra för dig? Att älska är att hålla det löftet i praktiken, det löftet man gav varandra framme vid altaret. Känslor kommer och känslor går. Man kan inte bygga ett liv på bara känslor. Ett äktenskap bygger lika mycket på ett beslut man tar och håller som det bygger på att faktiskt ha känslor för någon. Men idag är det många som bara går på känslor. När känslorna försvinner så bryter de upp och går vidare. Jag vill leva livet ut med en man. Jag vill att han ska kunna hålla beslutet att leva med mig resten av sitt liv. Här är för övrigt ett väldigt vist blogginlägg: Marriage isn’t for you.

Ursäkta att det blivit mycket relationsrelaterat nu på bloggen, men med ett bröllop i närheten så är det sådant som dyker upp i huvudet på mig. På tal om något annat så ska jag och en kompis bort i två dagar tillsammans. Vi kommer övernatta en natt och åka väldigt tidigt på måndag och komma hem sent på tisdag. Ska bli skönt att få utnyttja påsklovet som jag faktiskt har i år. Så kommer kanske inte uppdatera här de två dagarna.

Hittade ett klipp på en psalm som vi sjöng på gospellinjen: Total Praise…dock inte i detta arr, det är han själv som gjort det.