Hundkörkort och rödvin…

Sverige behöver hundkörkort!
Jag var på väg hem från jobbet en fredagkväll och på andra sidan gatan väntar en tjej med en dvärgschnauzer på bussen. Hunden gnäller och gnyr och jag gissar att den är nervös för att åka buss. Tjejens reaktion är att ta upp hunden och gosa med den medan hon pratar tröstande babyspråk. Den hunden kommer alltid vara rädd för att åka buss. Vi människor Kan trösta varandra och det funkar för vi är människor. Hundar funkar på ett totalt annorlunda sätt. De har andra uppfostringsregler, reagerar inte alls som oss på vårt beteende. Denna hunden skulle mått mycket bättre om ägaren ignorerat gnällandet eller helt enkelt sagt ifrån. Hade hon sett på The dog whisperer så hade hon vetat detta.
På tal om annat knasigt, i illustrerad vetenskap skrivs det att rödvin är nyttigt pga ett ämne som finns i vindruvor. Är det inte bättre då att skriva att vindruvor är nyttiga?!

20111110-085215.jpg

Associations…

Idag tittade vi på Lejonkungen på jobbet. Mina tankar snurrade iväg när reklamen för Lady och Lufsen kom och jag såg ordet faithful. När jag och mitt ex skaffade Pixel, numera endast min och mina föräldrars hund, sade vi alltid på skoj att vi alltid skulle döpa vår nästa hund till Google eller Jpeg. Ja, jag vet, vi var lite nördiga. Men så pluggade vi datavetenskapliga programmet båda två, då blir det lätt så. Det var också då jag blev en gamer på allvar. Detta skyller jag delvis på mina föräldrar :p fick ju aldrig mätta mitt behov av tv-spel etc när jag var ung så det kliade i fingrarna när jag gick folkhögskola och de spelade Starcraft. Jag har nästan vuxit ifrån det nu, men funderar på att köpa en 12-månaders prenumeration på WoW bara för att spela lite och få tidig åtkomst till Diablo III…men det blir nog inte så. 12 månader är länge och numera är Starcraft II roligare, men det blir ändå väldigt sällan jag spelar nu för tiden.

Jaja, iaf, då jag försöker nörda ner mig åt ett annat håll, i min tro, så spann jag iaf vidare på hundnamn och det skulle ändå vara lite coolt att ha tre hundar som heter Faith, Hope och Love. Och Love skulle vara en Grand Danois, see where I’m going? Störst av allt är kärleken :D…Jaja, just a thought.

På tal om Lejonkungen, Jeremy Irons som Scar – oslagbart! 🙂

Angående “Huset fullt av hundar”-programmet och VictoriaMilan

Det har tydligen varit ett himla hallå om programmet Huset fullt av hundar. Jag såg på Debattsvtplay.se som handlade just om dessa två ämnen och ville skriva av mig lite.

Jag har sett de fyra första avsnitten nu och det är ett mysigt familjeprogram på bästa sändningstid. Jag hade kanske som vissa kritiker velat se en större dialog med familjerna i programmet. Att man hade fått följa samtalen innan och följa upp familjen efter de fått den hund som passar just dem. Nu blir det “bara” en mysig familjeserie och inte så mycket information som programskaparna tror sig vara med.

Detta är citat från chatten med ansvariga för programidén.

Lena Löfqvist: Hur lång tid får familjen för att välja hund? Är någon “expert” med och rådgör? Vad händer om familjen tröttnar, finns det något uppfölningsansvar liknande ett återköpsavtal som används av seriösa uppfödare? MVH Lena Löfqvist

Peter Nyrén: Familjen är i kontakt med produktionen en lång tid innan inspelning och får då svara på frågor om hur och varför de vill skaffa hund. Inför och under insplening så får familjen råd bakom och framför kameran av våra hundcoacher om vilken av hundarna som passar dem bäst. Vi håller sedan kontakt med familjen under produktionen för att se att allt går bra. Vi fick mejl från den första familjen häromdagen som var jätteglada för sin nya familjemedlem.

Maandazis: Vad händer med hunden som familjen valt, om dom efter att kameran är borta och de får problem i vardagen? Finns ni kvar hela hundens liv som backup eller kommer den ev upp på blocket igen??

Peter Nyrén: Nej, vi följer inte med hela hundens liv som back-up. Vi ser dock till att familjerna är seriösa och stabila, och väljer dem noga. De kollas mer än många andra som vill skaffa hund.

Jag tycker själv om programmet, det är roligt att se att en hund får ett hem och med denna informationen i chatten blev jag glad. De skriver också tydligt på programmets hemsida att hundarna inte är de “typiska” omplaceringshundar som varit med om några traumatiska upplevelser utan de kanske blivit kvar hos uppfödare pga ingen köpare eller pga att uppfödaren inte kan avla på dem som förväntat, t ex pga sneda tänder etc.

Tyvärr är det troligtvis bara vi med hundvett som förstår att så här funkar det inte i verkligheten. Man får inte hem en massa hundar på prov bara så där som det ser ut i serien utan ofta är det familjen som besöker hundens hem först. Sådan information hade varit jätteviktig att få fram som man förstår av de samtal som vissa av omplaceringsföreningarna nu fått.
Det som debatten däremot handlade mest om är att hundarna inte verkar må bra, vilket med den informationen jag har sett gett mig uppfattningen om att hundarna har det mycket bra.

Andra halvan av programmet handlade ju då om sajten VictoriaMilan som riktar sig till folk som vill vara otrogna. Jag tycker sajten är…ja, jag saknar ord just nu, jag tycker inte om den! Som en vän uttryckte sig, “min heliga vrede väcktes”. Att man ska tjäna pengar på att andra folk blir lidande!! För det handlar ju inte bara om personen som är otrogen. Det handlar om hela hans/hennes familj; barnen, frun/mannen. Jag tycker det är respektlöst att vara otrogen, framförallt av partnern. När de tar av sig ringen och går ut på krogen för att ragga, då är det helt den gifte mannens/kvinnans ansvar gentemot sin familj för troligtvis vet ju inte den de är otrogna med om det. Här på denna sajt är alla ansvariga! Du vet att mannen/kvinnan du är med är otrogen, du hjälper denne att svika sin familj. Det bästa i programmet är ju ändå att VD:n för sidan, Sigurd Vedal, är med i via telefon och säger själv att han inte vill att sin fru skulle vara med på en sådan här sida. Den ende som säger något vettigt är ju Ebba Busch, KD och Eva Sanner, terapeut och författare. Meral Tasbas, bloggare, uttrycker sig totalt omoget och barnsligt. hon går på ett resonemang som jag inte förstår alls; de flesta är det och kommer vara det, så är det bara, man kan inte göra något åt det. Var hade vi varit idag om vi tänkt så om tex jämställdhet eller kvinnomisshandel i mansdominerade religioner? Nä, alla män har höga poster och kommer fortsätta att få det, det är inget vi kan göra något åt. Nä, männen kommer fortsätta att slå kvinnorna, finns inget vi kan göra. Ännu en debatt som jag har hört resonemanget i är abort-frågan vid tonårsgraviditeter. Nä, ungdomar kommer fortsätta ha sex så det finns inget vi kan göra. Låt dom få 100 kondomer istället så de i alla fall inte får könssjukdomar.

Ulf Sundkvist, pingstpastorn är lite för självklar att ha med i debatten, man vet var han står och det är så lätt att kasta skit på de kristna värderingarna idag. Louis Herrey (ja, den Herrey) hade inte så mycket att tillföra och vad Per-Robin Gustafsson, ståuppkomiker, har där att göra förstår jag inte alls. I stort kändes hela debatten ganska lam mot vilket liv det blev under hunddebatten. Det reagerar jag starkare över än vad som sades i debatterna. Hur i hela friden kom vi till det stället där hundars/djurs väl och ve är mer viktigt än en människas? *medvetet hårt uttryckt*