Palmsöndag

Jag har inte lagt någon vikt vid palmsöndagens traditioner innan. Jag har vetat vad den innebär men påsken har överskuggat denna dag. Jesus rider in på en åsna och folket hyllar honom som kung. Det är vad jag tänker om denna dag. Men sen jag börjat läsa bibeln mer så har jag börjat fundera på vad som faktiskt händer i det jag läser. Det finns så mycket symbolik som jag inte vet om. Fick höra idag att åsnan som djur symboliserar ringhet och ödmjukhet. Att Jesus inte rider in som en krigskonung utan Han ödmjukar sig inför sitt folk är mer talande än att bara läsa att Han sitter på ett djur, vilket som helst. Att det dessutom var en ung åsna som inte blivit riden alls än, det symboliserar renhet… Att vara den förste…

Första gången jag fick en aha-upplevelse var när jag gick på Glimåkra gospellinje. På GT-lektionen pratade vi om hur Abraham ingick ett förbund med Gud. På den tiden bekräftade man att ett förbund hade ingåtts genom att klyva djur i två, framdel och bakdel och lägga på marken med en gång emellan. Sedan skulle båda parter gå där emellan och på så sätt bekräfta att vi ingår detta förbund. Nu, när Abraham och Gud ingick detta förbund så var det bara en eldslåga som for fram och tillbaka mellan dessa kadaver. Alltså Gud. Så det innebär att det bara är Gud som kan bryta det förbundet. Hur mycket mäktigare blir det inte när man vet en sådan sak?! Hur mycket större blir inte Gud av att man förstår vad Han faktiskt har gjort?!

Jag vill ha flera av dessa aha-upplevelser!!

 

Äktenskapet…

är inte för mig…det är vad jag vill vara och göra för min framtida man…

Idag gifte sig två vänner i min församling. Vår pastor höll ett vigseltal som mer var en predikan och innan du börjar sucka så var det på brudparets egna request gissar jag och det var en väldigt bra predikan. Att älska någon, det är inte att fråga vad får jag ut av detta förhållandet. Att älska är att säga vad kan jag ge och göra för dig? Att älska är att hålla det löftet i praktiken, det löftet man gav varandra framme vid altaret. Känslor kommer och känslor går. Man kan inte bygga ett liv på bara känslor. Ett äktenskap bygger lika mycket på ett beslut man tar och håller som det bygger på att faktiskt ha känslor för någon. Men idag är det många som bara går på känslor. När känslorna försvinner så bryter de upp och går vidare. Jag vill leva livet ut med en man. Jag vill att han ska kunna hålla beslutet att leva med mig resten av sitt liv. Här är för övrigt ett väldigt vist blogginlägg: Marriage isn’t for you.

Ursäkta att det blivit mycket relationsrelaterat nu på bloggen, men med ett bröllop i närheten så är det sådant som dyker upp i huvudet på mig. På tal om något annat så ska jag och en kompis bort i två dagar tillsammans. Vi kommer övernatta en natt och åka väldigt tidigt på måndag och komma hem sent på tisdag. Ska bli skönt att få utnyttja påsklovet som jag faktiskt har i år. Så kommer kanske inte uppdatera här de två dagarna.

Hittade ett klipp på en psalm som vi sjöng på gospellinjen: Total Praise…dock inte i detta arr, det är han själv som gjort det.

Spännande tider…

Då var möhippan avklarad! Bröllopet är på lördag så det var i sista sekunden.
Ska bli kul att se denna välsignelseceremoni. Det blir den första i min kyrka. Vår pastor meddelade tidigare i våras att han inte längre kan viga då han lämnat tillbaka, eller sagt upp eller vad det nu heter, sin vigselrätt.

Jag blir så förväntansfull på hur mitt liv kommer att bli. När jag ser hur dessa två människor verkligen blivit ledda av Gud för att leva tillsammans, det är så inspirerande och uppmuntrande. Jag vet inte om jag kommer få man eller familj men det är verkligen inte det viktigaste längre i mitt liv. Att bli ledd av Gud, det är det jag eftersträvar. Idag tog vi de första stegen mot en blivande kvinnogrupp. Jag har länge tittat på killgänget i kyrkan, som ses då och då för att prata tro och Gud, och önskat att jag var man så jag kunde vara med på dessa träffar. Jag önskar förstås inte generellt att jag skulle vara man, för jag trivs väldigt bra som kvinna, men skulle vilja vara med i diskussionen. Så att eventuellt kunna starta upp och vara med i en kvinnogrupp där alla brinner för att komma närmare Gud och lära känna honom mer, det är en liten dröm som blir sann…

“Definiera ordet kristen…”

Tittar på en predikoserie från Northpoint. Blir mycket predikningar därifrån, men Andy Stanley är en bra predikant. Enligt mig. Det är ju alltid bra att vara lite kritisk, men han får mig att vilja läsa bibeln mer, vilja förstå mer av vem Gud är och det är ju bra! Serien heter iaf “Christian – it’s not what you think“. Den första delen handlar om just ordet kristen. Hur definierar du kristen? Jag har kallat mig kristen hela livet men har inte alltid levt “som en kristen ska leva”. Och det är väl just det som är problemet. Hur lever en kristen? Vad tycker en kristen? Vad tror man om man är kristen? Visst är det svårdefinierat? Serien tar upp att de som följde Jesus, på den tiden när han levde, kallades kristna av andra, men själva så kallade de sig followers of the way. Kristen var ett skällsord på den tiden. “De där kristna, där borta.” Säg det med en rynkad näsa så får du nog rätta känslan… Att definiera ordet kristen är svårt, men att definera en följare till Jesus, det är lätt. Ett annat ord som används flitigt om följarna är lärjungar. Detta ordet är inte heller svårdefinierat. Jag vill vara en lärjunge, inte en kristen. Jag vill att varje beslut som jag tar i mitt liv ska influeras av vad Jesus skulle gjort. Det finns en sak som låter lätt att göra, men är så svårt. Han gav oss ett bud som är viktigare än alla andra:

“Ett nytt bud ger jag er, att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” Joh 13:34 (SFB)

Steven Curtis Chapman har skrivit en sång som säger allt…Han får berätta om den själv:

  Här är själva sången:

Vårkänslor!

Idag är dagen! Jag har vårjacka, vårskor och solen har vilat sina strålar på min kind.

IMG_20140324_145939

Som grädde på moset har jag varit på massage! Har äntligen hittat en bra massös att gå till. Min favoritmassös gick på föräldrarledighet och har letat i ungefär ett år efter en ny. Troligtvis har jag hittat rätt nu, lagom tills min gamla kommer tillbaka. *ironi* Min nya massös är väldigt hårdhänt och trycker på ställen som ingen annan har tryckt, det gjorde så ont idag att jag fick anstränga mig ganska mycket för att andas igenom smärtan. Men det är ju detta som är nyttigt…inte smärta, men hårt tryck på knutar. Mina vader dog nog idag. Var lite svårt att ställa sig upp efteråt. Kommer göra ont i morgon. Men:

“Det som inte dödar, härdar.”
Henrik Dagård

Så känns det i livet allmänt just nu. Det som inte dödar, det härdar mig. Härdar som i att göra mig försiktigare, att treva sig fram långsamt. Jag är på en personlig resa som jag inte vandrar själv. Men det är så lätt att tro att jag vandrar själv, men Gud finns där vid min sida hela tiden. Han är trofast. Han är den ende som har varit trofast, hela mitt liv. Den äldsta vännen jag har, alltså den jag haft längst som jag fortfarande känner, är från gymnasiet. Vi var nära vänner när jag bodde hemma och nu när jag var hemma och träffade honom och hans familj så känns det som om ingen tid har gått. Vi pratar med samma djup, på samma sätt, så lekande lätt. Vi berör tro, relationer och även andra värdsliga ämnen som om vi pratade dagen innan. Men vi lärde känna varandra på gymnasiet. Jag hade Gud innan dess. Kanske inte på samma sätt som jag har nu, men min tro fanns, även om det fortfarande var mer barnatro än vuxen tro.

För några veckor sedan rann bägaren över för mig. Jag insåg att jag lägger så mycket tid på världsliga saker, relationer som egentligen inte betyder lika mycket och massa annat som bara var blaha blaha. Nu menar jag inte att relationer är meningslösa men man får sätta dom i perspektiv. Det viktigaste beslutet man tar är ju att följa Jesus. Jag har varit här innan, att jag kommit nära Gud, bett mer…Men det har alltid funnits en underliggande anledning. Något jag bett för…När denna anledning inte varit lika viktig så har min Gudsrelation sakta falnat till något i periferin. Jag har fortfarande haft tron, men inte någon relation. Denna gång är det annorlunda. Denna gången är den enda anledningen att jag inser hur viktig Gud är. Hur stor han måste få bli i mitt liv. För första gången har jag fastat…på riktigt…Inte mat-fastat, men fastat. Avstått från något, facebook/insta/twitter, och ersatt det med tid med Gud. Och hade gärna fortsatt, men är administratör för vissa saker och event så kan inte var ifrån facebook för länge…tyvärr. Men de fyra dagarna jag fastade var en uppenbarelse! Jag hade så mycket tid! Hann läsa massa bibel, be, sjunga lovsång, umgås med Gud helt enkelt…

Jag är fortfarande nerd, fortfarande engagerad i gaming. Tittar på e-sport när jag hinner, men då är ju Gud med mig. Han gläds ju när jag gläds, Han tycker ju om när jag mår bra.

Veckans sång är Furious – Jeremy Riddle. Den körde de i söndags på northpointonline.tv och jag kan absolut rekommendera den predikoserie som de kör just nu; #WhyInTheWorld. Varför kom Jesus till oss människor? Jo för att peka på Gud. Så vad säger evangelierna om Gud? När du läser någon av de fyra, tänk då på vad det Jesus gör/talar säger om Fadern!