Detta inlägg skulle egentligen publicerats 1 april…men jag lurade visst mig själv! Första gången jag lyckats lura mig själv helt! 😀
Jag får fysiskt ont i magen… Tänkte återuppleva min barndom och lånade en hästbok i skolans bibliotek, men boken får mig att må lite dåligt… Det handlar om en hästtjej som har en trasig familj. Hennes pappa är alkoholist och hennes mamma är troligtvis bipolär… Att läsa om hur andra barn mår är bra, att läsa om hur barn gömmer sig bakom en fasad för att dölja hur föräldrarna är, det är också bra. Det jag undrar är hur bra det är för barn på mellanstadiet att läsa om det. Kan de förstå det de läser? När är rätt ålder att börja prata och diskutera detta?
Jag har läst del 1 och del 2 idag och har nu ont i magen för att hon, Camille eller Milan som hon kallas, har ett helvete rent ut sagt. Hon är den som får ta hand om sin 5 åriga lillebror, hämta och lämna honom på förskola. Hon blir ansvarig för att han får frukost och kvällsmat. Hon är den som får trösta, inte bli tröstad, hon är den som får torka mammans tårar, inte få sina tårar torkade. Sen tar hon hand om ett stall ovanpå detta, visserligen frivilligt men ändå. Ett barn ska få vara barn!
Usch, behövde få skriva av mig lite…
Här är första boken om Millan, författare är Pia Hagmar.
mys@ns corner 