Why??! or the one where I saw West side story live

So, me and my friends went to the Gothenburg opera house last night to see the musical west side story. I have seen it in english many times when I was younger, on a VHS (yes, I am that old!) that I recorded from TV. The classic one from the 60’s. I’m sad to say that I couldn’t see past the comparison and was really disappointed in both the translation and the renewal they have done. They have translated it to today’s Sweden with lots and lots of cursing and sexual insinuations. Yes, my old VHS-version is old and outdated but it has its’ charm. Tony was a lot more sensitive and soft, Maria more latino, Bernardo more believable and touchy and Riff more white thrash. Also, the translation of the lyrics/dialogues was awful!

It’s no fun to not be able to let go of these thoughts. I couldn’t enjoy the show as I would have if I was able to see past it. Why must it be this way?! My friends are not as good as me in english so they were glad to see it in swedish, and of course they hadn’t seen it in english before so they couldn’t make the comparison. Even now, when I have started to watch the movie again on my computer, I still think it’s better. The Sharks (latinos) are fewer but smarter than the Jets (white trash). In the movie they can utilise more space, the setting is better, the dancing is also better. But sure, we are the small Sweden. We have great talents but they work abroad on Broadway or in London, they don’t stay here cause it’s not as good financially to do so. Well, I guess I have to move to england or the US to be satisfied… <sigh>

Twilight – Breaking Dawn part 1

So, I went to Twiday in Sweden. Twiday = all 4 movies in a row with some short breaks in between. It was good to see them all again, saw the first one, Twilight, about a week ago so that one was fresh in my head. I actually fell asleep in the middle… But the other two, New Moon and Eclipse, was some time ago. About a year I would guess. 🙂 Probably saw New Moon right before Eclipse, just to freshen up my memory. I think they did a good job with this one, though I am still a bit torn about all the fighting scenes that really doesn’t exist. It was the same with the two previous ones. There was never that big of a fight in New Moon at the Voltouri, and in the end of Eclipse, Bella doesn’t actually stab herself. She only thinks about it. I know that this might seem a bit narrow minded of me to be so specific in so small a thing, but in my opinion it changes her character. Same with Breaking Dawn. The wolves does not fight with each other at the Cullens’. There is not that big of a fight.

I guess I’m also just pissed at how clearly I can see the difference between the first movie and the other three and I think it has to do with the directors. There was a female director on the first one, Catherine Hardwicke and it was a beautiful movie, so romantic and so much focus on how to make the audience feel like Bella, feel with her. In the tree sequels, who were all directed by men, the focus in my humble opinion has been on making good action scenes, while stressing the story and try to reveal as much as possible in as short time as possible. I would have loved for them to have made it a 3hx2 long movie. I will go see Breaking Dawn part 2 and now when I know what to expect, I will probably like that one. I just hope they don’t make an action scene of the end. It is so impossible for them to win that fight! So 1 year to go! Hm, many count downs to keep track on now…

The Experiment

Ser på en film på tv just nu och den är både intressant men mycket skrämmande. Den heter “The Experiment” och handlar om 26 personer, bara män, som deltar i ett experiment i 14 dagar. De kommer få 14 000 dollar när det är färdigt. 8 av dom blir vakter, resten fångar. Reglerna de fått är bl a att det är förbjudet att bruka våld. De måste följa reglerna, annars tänds en röd lampa och experimentet är över och alla förlorar sina pengar.

En av vakterna är en typisk mobbare. Han blir ledaren och så som jag ser det är det mycket pga honom och två andra vakter som allt går åt skogen. Har ni sett Flugornas Herre så kan ni säkert föreställa er. Visst, en av fångarna är en rättskaffens man (hädanefter kallad moralsnubben, men med positiv anda) och detta retar gallfeber på mobbaren, då denna man vägrar att lyda order som är en order, men som är helt meningslös, som att de måste äta upp på sin tallrik. Han säger till en medfånge som råder honom att spela med att “vi är ju mer utvecklade än aporna”, men får väl inte medhåll direkt. Hade denna man inte funnits med i experimentet så hade det säkert blivit mer fridfullt för då hade mobbaren fått  fritt spelrum, men nu var han med och det skapade en motsättning mellan grupperna. Jag är nog glad att han var med och protesterade som han gjorde, för det blev så väldiga klyftor mellan grupperna. Jag hoppas att jag själv skulle protestera och inte bara försöka överleva.

Efter bara 4 dagar har det spårat ur totalt! De nedgraderar en av vakterna till fånge för att han ville hjälpa en av fångarna som hade diabetes. Han försökte ge honom hans insulin i smyg på begäran av moralsnubben. När vakten blir fånge så gör alla fångarna uppror och en av dom blir slagen och skadad. Lampan tänds dock inte, så vakterna forstätter, med vissa undantag. En av vakterna säger att han skiter i detta nu, nu vill han ut, han skiter i lampan. Då säger mobbvakten att det enda de har är lampan. Det är skrämmande!!! Moralsnubben blir instängd i ett rör och det finns en kamera där inne. I röret?! Vad i hela friden tänkte de som gör detta experimentet?

Filmen slutar med att fångarna, efter att ha upptäckt att han som skadades tidigare nu är död, kommer loss och jagar iväg vakterna till utgången, där blir det slagsmål. Mobbvakten tycker fortfarande att de ska slåss, men han är nu den enda “riktiga” vakten kvar, de andra har gett upp, vill inte vara med mer. Då börjar den röda lampan blinka och alla vaknar upp ur denna animaliska koma som de hamnat i. På bussen hem frågar en av fångarna moralsnubben: “tror du fortfarande att vi människor är bättre än aporna?” Han svarar “ja, för vi kan fortfarande göra något åt det.” De åtalar bolaget som gjorde detta experimentet.

Tur att det är en film, men den väcker väldigt många tankar om hur vi fungerar. Är vi inte bättre än djuren i dessa avseenden? Denna film fick det att göra on i magen på mig. Är det så att vi inte har kommit längre i vår “upplysta samhälle? Sen undrar jag hur det hade blivit om det funnits kvinnor med i gruppen. En av vakterna försöker faktiskt våldta en av fångarna så det kanske fanns en tanke med det. Jag skulle vilja hoppas att detta inte hände i verkligheten, utan att vi faktiskt är bättre än djur. Att vi kan överkomma

Tur att den lättsamma filmen Streetdance kom efteråt så man fick lite ögongodis och kärlek. Jag vill också kunna dansa så!!!!

The Blind Side, spoiler alert…

Canal + visade “The Blind Side” i kväll. En otroligt rörande film som ger massa skratt och massa gråt. Vill du se den, vilket jag rekommenderar, så ska du inte läsa längre då jag kommer skriva om mycket som händer i filmen!

Den handlar om en ung afroamerikan, Michael Oher, som inte har någonting, sover ute på gatan, har ingen framtid. En välbärgad vit kvinna, Leigh Anne Tuohy, tar sig an honom, bjuder in honom in i hemmet. Det börjar med en natt på soffan och så småningom får han sitt eget rum. Han berättar att han aldrig haft en egen säng. Leigh Annes väninnor ifrågasätter hennes beslut och lever med sina fördomar, frågar hur hon vågar låta sin dotter sova i samma hus som en svart kille.

Han blir en i familjen Tuohy och de hjälper honom att få gå i skolan. Där får han göra ett test där det visar sig att han får 98% beskyddarinstinkt. Detta hjälper honom när han får lära sig amerikansk football, Leigh Anne jämför laget och familjen för hon märker att han beskyddar dem han älskar. Han blir lagets räddning (jag vet att det låter amerikanskt, men kommer inte på något annat sätt att formulera mig på just nu, klockan är ju för sjutton ett på natten…) och talangscouter kommer och tittar på honom efter att ha fått se en inspelning från en match där han pressar en annan spelare bakåt ända till planen tar slut.

Han lyckas både i sporten och, med lite hjälp, i skolan och följer familjens tradition i valet av college. Dock blir han ifrågasatt av NCAA, National Collegiate Athletic Association. De tycker att det är lite misstänksamt att en vit överklassfamilj har tagit sig an en afroamerikan och har misstankar om att de gjorde det bara för att skolan som de alla gått på ska få en bra idrottsman, inte för att de bryr sig. Detta slutar med att han ifrågasätter familjens motivation till att ta hand om honom och rymmer. Efter lite rabalder ringer han Leigh Anne och de hämtar hem honom och han avslutar intervjun med NCAA och de “frikänns”. Han börjar på college och men får se i slutet hur han blir draftad 2009. Ett gott slut, en solskenshistoria. MEN, att folk aldrig ska kunna göra goda gärningar utan att folk ifrågasätter varför?! NCAA var oroliga för att detta skulle vara början på et trend där rika familjer skulle börja ta sig an tonåringar från gatan, träna dom i sport och skicka iväg dem till “sina egna” college.  Varför?!

Jag ser bara ett stort hjärta, Leigh Anne säger själv i filmen att det är inte bara hon som hjälper honom, utan han hjälper också henne. Gissar att hon menar att han hjälper henne att se förbi alla fördomar, de fördomar som hennes vänner inte kan släppa. Tack Gud för människor som Leigh Anne! Om det fanns fler så skulle världen vara ett bättre ställe! Jag önskar att jag kan få hjälpa någon bara hälften så mycket av ren kärlek. En kärlek som bara kan komma från Gud. Amen!

Confessions of a shopaholic

Har just sett på filmen “Confessions of a shopaholic”. En söt och humoristisk film som var mysig att se på så här på kvällskvisten och som alla romantiska komedier så har den ju ett lyckligt slut. Jag vet att jag är en lättroad person men tydligen ännu mer lättroad när det börjar bli sent. Många höga skratt blev det. 🙂 Jaja, jag kommer iaf att leva länge!

Don’t worry, if the devil is real, then God must be real too.

Har just sett filmen Devil. Har lite dåligt samvete för att jag sitter inne just nu, men det var ändå värt det. Filmen är ganska våldsam och psykiskt skrämmande, men har en poäng som är tänkvärd. Har du inte sett filmen, men vill, sluta läs här, för nedan är säkert spoilers.

5 personer fastnar i en hiss tillsammans och en efter en dör dom efter mystiska omständigheter. Hm, hur kan det vara mystiska omständigheter, tänker du säkert nu. De är ju i en hiss tillsammans. Men ljuset börjar blinka, och sen blir det mörkt, efter det är en av dom död. Filmen handlar i stort sett om att de som är i hissen har gjort dåliga saker av sitt liv, en som är utpressare, en som lurar folk på pengar, en som är våldsam etc. Djävulen vill ha dom och låter dom plågas till döds. I början av filmen berättar en man om att hans mor berättade om just detta, djävulen kommer till jorden i mänsklig form och hämtar hem “de sina”. Det första som måste hända är att någon måste dö en våldsam död, i denna filmen hoppar någon från en skyskrapa. Under filmen får man veta mer om denna “berättelse”, och i slutet får vi höra att hon tröstar sina barn med just min rubrik. “Don’t worry, if the devil is real, then God must be real too”. Lite tröst, men är det så att människor är mer benägna att tro på djävulen, än Gud? Hemsk tanke tycker jag…