Mina tankar om “gift vid första ögonkastet”

Alltså…Detta är ju hur intressant som helst!

Här har vi en massa singlar som väljer att ansöka till ett program. De som väljs ut kommer att gifta sig med en an de andra deltagarna, totalt 6 st. Så vi kommer att få se 3 bröllop.

Jag är så nyfiken på hur alla andra tänker om detta! Mina tankar är all over the place och det är säkert många som kommer tycka att jag har fel och bli provocerade av vad jag skriver. Kommentera gärna!!

Själv är jag förvånad att i dagens samhälle, där allt fokus är på egot, att det kommer ett sånt här program. Här ligger ju fokus på att få en relation att hålla… Det som folk oftast inte gör idag.

Idag går folk generellt in med tanken “Vad kan jag få ut av detta?”. Bara det påståendet säger ju hur egocentrerade vi är. I detta program har de visserligen parats ihop av experter, men det är ju ännu mer intressant att de då kanske inte ens har känslor för varandra. Ändå ska de få det att hålla. Idag känns det som att många lever i konstant flux. Du har en relation, men du binder dig inte för hårt, för tänk om det inte funkar?! Tänk om känslorna dör? Då vill du ju kunna dra; skit i om barnen mår bra eller inte, du mår ju inte bra.

I detta programmet kommer vi få se två personer som har sämsta utgångspunkten. De har inte träffats innan, vet inget om varandra innan. Dessa två ska få ett fungerande liv ihop. De kommer kämpa. Om de får det att hålla, vad säger det om alla andra relationer som brytits upp? För mig så säger det generellt att de kanske inte kämpade nog…

Ja, det finns undantag…men jag tror att det är alldeles för många som idag ger upp för tidigt. Om du varit gift i 5 år men känt att det senaste året så har ni glidit ifrån varandra…är det då inte rättvist att lägga ett år på att försöka hitta tillbaka till varandra? Förutsatt att båda vill…

Men det är det som är grejen!!! Du har ju tagit ett beslut om att du vill binda dig med denna människa! Vad är det som gör att det är ok att gå tillbaka på det löftet/kontraktet? Om vi bryter andra kontrakt idag så får vi antingen böter eller andra straff. Vad är det som är skillnad mellan ett kontrakt om sekretess och ett kontrakt om giftermål? (kommer säkert få en massa kommentarer om lagar hit och dit, men jag tänker moraliskt…)

Jaja, som sagt, tankarna är all over the place, men de är mina tankar.

Advertisements

Äktenskapet…

är inte för mig…det är vad jag vill vara och göra för min framtida man…

Idag gifte sig två vänner i min församling. Vår pastor höll ett vigseltal som mer var en predikan och innan du börjar sucka så var det på brudparets egna request gissar jag och det var en väldigt bra predikan. Att älska någon, det är inte att fråga vad får jag ut av detta förhållandet. Att älska är att säga vad kan jag ge och göra för dig? Att älska är att hålla det löftet i praktiken, det löftet man gav varandra framme vid altaret. Känslor kommer och känslor går. Man kan inte bygga ett liv på bara känslor. Ett äktenskap bygger lika mycket på ett beslut man tar och håller som det bygger på att faktiskt ha känslor för någon. Men idag är det många som bara går på känslor. När känslorna försvinner så bryter de upp och går vidare. Jag vill leva livet ut med en man. Jag vill att han ska kunna hålla beslutet att leva med mig resten av sitt liv. Här är för övrigt ett väldigt vist blogginlägg: Marriage isn’t for you.

Ursäkta att det blivit mycket relationsrelaterat nu på bloggen, men med ett bröllop i närheten så är det sådant som dyker upp i huvudet på mig. På tal om något annat så ska jag och en kompis bort i två dagar tillsammans. Vi kommer övernatta en natt och åka väldigt tidigt på måndag och komma hem sent på tisdag. Ska bli skönt att få utnyttja påsklovet som jag faktiskt har i år. Så kommer kanske inte uppdatera här de två dagarna.

Hittade ett klipp på en psalm som vi sjöng på gospellinjen: Total Praise…dock inte i detta arr, det är han själv som gjort det.

Nostalgitripp…

Har börjat läsa böcker igen. Var ett tag sen sist. Senaste böckerna jag läste var nog Hunger Games-serien. Förutom bibeln då… Nu har jag hittat hästbokhyllan i biblioteket på skolan där jag jobbar. Så himla gött är det! Böckerna är ju så lättlästa så det tar mig kanske 3-4 timmar effektiv läsning att läsa ut dom. Dessutom är de så enkla i handlingen att man bara kan slappna av och låta texten säga allt som behövs. Läser just nu Klara-serien och är på bok 5. Det enda molnet på himlen är att hennes mamma och pappa är skilda. Å andra sidan blir jag bara så bestämd när jag läser hur hon mår mitt i allt, att jag aldrig skulle vilja utsätta mitt eget eventuella framtida barn för detta! Skilsmässobarn mår inte bra! Vi vuxna är verkligen egoistiska ibland…Nä, det är inte lätt att vara i en relation, men jag tycker nog att dagens samhälle också har sitt ansvar att ta. Idag är det nästan så man är på väg ur relationen redan innan den börjat. Bara för att vara på den säkra sidan behåller man lägenheten långt efter man flyttat ihop. Det är inte att satsa helhjärtat… Då förväntar man sig ju att det inte ska hålla.

Jag har sett på en massa predikningar om relationer, troligtvis för att jag själv längtar efter att få egen familj. Men det förbereder mig också för framtiden. Jag får lära mig om verktygen som man kan använda i relationen för att underhålla och eventuellt, om det ska behövas, reparera relationen. Min kära mor förmanade mig att jag nog skulle bli besviken, för min blivande man har ju säkerligen inte förberett sig så här. Men hallå?! Det är väl bättre att en av oss är förberedd än att ingen av oss är det? Det jag lärt mig är att det ofta inte är äktenskapsproblem som ställer till det. Ett äktenskapsproblem är t ex om man klämmer på botten eller toppen av den gemensamma tandkrämstuben eller om båda har varsin. Problem i äktenskapet handlar ofta om att två personer som har problem sen tidigare, t ex ouppgjorda bråk med föräldrar, tidigare ogenomarbetade relationer osv, börjar en relation. Andy Stanley har mycket bra saker att säga om detta och jag skulle rekommendera alla, även icke kristna, att se dessa serier:

Här nedan kommer ett smakprov från Staying in love:

Ett ångestladdat boktips…eller April April…

Detta inlägg skulle egentligen publicerats 1 april…men jag lurade visst mig själv! Första gången jag lyckats lura mig själv helt! 😀

Jag får fysiskt ont i magen… Tänkte återuppleva min barndom och lånade en hästbok i skolans bibliotek, men boken får mig att må lite dåligt… Det handlar om en hästtjej som har en trasig familj. Hennes pappa är alkoholist och hennes mamma är troligtvis bipolär… Att läsa om hur andra barn mår är bra, att läsa om hur barn gömmer sig bakom en fasad för att dölja hur föräldrarna är, det är också bra. Det jag undrar är hur bra det är för barn på mellanstadiet att läsa om det.  Kan de förstå det de läser? När är rätt ålder att börja prata och diskutera detta?

Jag har läst del 1 och del 2 idag och har nu ont i magen för att hon, Camille eller Milan som hon kallas, har ett helvete rent ut sagt. Hon är den som får ta hand om sin 5 åriga lillebror, hämta och lämna honom på förskola. Hon blir ansvarig för att han får frukost och kvällsmat. Hon är den som får trösta, inte bli tröstad, hon är den som får torka mammans tårar, inte få sina tårar torkade. Sen tar hon hand om ett stall ovanpå detta, visserligen frivilligt men ändå. Ett barn ska få vara barn!

Usch, behövde få skriva av mig lite…
Här är första boken om Millan, författare är Pia Hagmar.

Vårkänslor!

Idag är dagen! Jag har vårjacka, vårskor och solen har vilat sina strålar på min kind.

IMG_20140324_145939

Som grädde på moset har jag varit på massage! Har äntligen hittat en bra massös att gå till. Min favoritmassös gick på föräldrarledighet och har letat i ungefär ett år efter en ny. Troligtvis har jag hittat rätt nu, lagom tills min gamla kommer tillbaka. *ironi* Min nya massös är väldigt hårdhänt och trycker på ställen som ingen annan har tryckt, det gjorde så ont idag att jag fick anstränga mig ganska mycket för att andas igenom smärtan. Men det är ju detta som är nyttigt…inte smärta, men hårt tryck på knutar. Mina vader dog nog idag. Var lite svårt att ställa sig upp efteråt. Kommer göra ont i morgon. Men:

“Det som inte dödar, härdar.”
Henrik Dagård

Så känns det i livet allmänt just nu. Det som inte dödar, det härdar mig. Härdar som i att göra mig försiktigare, att treva sig fram långsamt. Jag är på en personlig resa som jag inte vandrar själv. Men det är så lätt att tro att jag vandrar själv, men Gud finns där vid min sida hela tiden. Han är trofast. Han är den ende som har varit trofast, hela mitt liv. Den äldsta vännen jag har, alltså den jag haft längst som jag fortfarande känner, är från gymnasiet. Vi var nära vänner när jag bodde hemma och nu när jag var hemma och träffade honom och hans familj så känns det som om ingen tid har gått. Vi pratar med samma djup, på samma sätt, så lekande lätt. Vi berör tro, relationer och även andra värdsliga ämnen som om vi pratade dagen innan. Men vi lärde känna varandra på gymnasiet. Jag hade Gud innan dess. Kanske inte på samma sätt som jag har nu, men min tro fanns, även om det fortfarande var mer barnatro än vuxen tro.

För några veckor sedan rann bägaren över för mig. Jag insåg att jag lägger så mycket tid på världsliga saker, relationer som egentligen inte betyder lika mycket och massa annat som bara var blaha blaha. Nu menar jag inte att relationer är meningslösa men man får sätta dom i perspektiv. Det viktigaste beslutet man tar är ju att följa Jesus. Jag har varit här innan, att jag kommit nära Gud, bett mer…Men det har alltid funnits en underliggande anledning. Något jag bett för…När denna anledning inte varit lika viktig så har min Gudsrelation sakta falnat till något i periferin. Jag har fortfarande haft tron, men inte någon relation. Denna gång är det annorlunda. Denna gången är den enda anledningen att jag inser hur viktig Gud är. Hur stor han måste få bli i mitt liv. För första gången har jag fastat…på riktigt…Inte mat-fastat, men fastat. Avstått från något, facebook/insta/twitter, och ersatt det med tid med Gud. Och hade gärna fortsatt, men är administratör för vissa saker och event så kan inte var ifrån facebook för länge…tyvärr. Men de fyra dagarna jag fastade var en uppenbarelse! Jag hade så mycket tid! Hann läsa massa bibel, be, sjunga lovsång, umgås med Gud helt enkelt…

Jag är fortfarande nerd, fortfarande engagerad i gaming. Tittar på e-sport när jag hinner, men då är ju Gud med mig. Han gläds ju när jag gläds, Han tycker ju om när jag mår bra.

Veckans sång är Furious – Jeremy Riddle. Den körde de i söndags på northpointonline.tv och jag kan absolut rekommendera den predikoserie som de kör just nu; #WhyInTheWorld. Varför kom Jesus till oss människor? Jo för att peka på Gud. Så vad säger evangelierna om Gud? När du läser någon av de fyra, tänk då på vad det Jesus gör/talar säger om Fadern!