Vårens nyckfullhet…

Vågar man äntligen tro att våren är här? Jag vill så gärna, men det är så svårt. Förra helgen trodde jag, men sen kom kylan tillbaka. Idag började väldigt regnig och blöt, men ändå varm. Var väldigt ruggig hela förmiddagen men nu, kl 17, har det blivit strålande sol! Nästan så jag kan stå utan jacka…

Fick jobba över idag. Men har varit en skön dag. Fick vikariera i en 2a och sen vara kvar på fritids. Måste vara den bästa åldern att jobba med. De är fortfarande glada i skolan, fortfarande inte lärt sig att dölja sin personlighet och vill lära sig. När de kommer till 4an så händer det något… Då börjar kraven och de blir skoltrötta och mer upproriska… Fast jag vill nog fortfarande inte jobba som lärare… Som jag skrivit innan så tror att jag är kallad till något annat men måste pröva det och fundera lite…

Vårkänslor!

Idag är dagen! Jag har vårjacka, vårskor och solen har vilat sina strålar på min kind.

IMG_20140324_145939

Som grädde på moset har jag varit på massage! Har äntligen hittat en bra massös att gå till. Min favoritmassös gick på föräldrarledighet och har letat i ungefär ett år efter en ny. Troligtvis har jag hittat rätt nu, lagom tills min gamla kommer tillbaka. *ironi* Min nya massös är väldigt hårdhänt och trycker på ställen som ingen annan har tryckt, det gjorde så ont idag att jag fick anstränga mig ganska mycket för att andas igenom smärtan. Men det är ju detta som är nyttigt…inte smärta, men hårt tryck på knutar. Mina vader dog nog idag. Var lite svårt att ställa sig upp efteråt. Kommer göra ont i morgon. Men:

“Det som inte dödar, härdar.”
Henrik Dagård

Så känns det i livet allmänt just nu. Det som inte dödar, det härdar mig. Härdar som i att göra mig försiktigare, att treva sig fram långsamt. Jag är på en personlig resa som jag inte vandrar själv. Men det är så lätt att tro att jag vandrar själv, men Gud finns där vid min sida hela tiden. Han är trofast. Han är den ende som har varit trofast, hela mitt liv. Den äldsta vännen jag har, alltså den jag haft längst som jag fortfarande känner, är från gymnasiet. Vi var nära vänner när jag bodde hemma och nu när jag var hemma och träffade honom och hans familj så känns det som om ingen tid har gått. Vi pratar med samma djup, på samma sätt, så lekande lätt. Vi berör tro, relationer och även andra värdsliga ämnen som om vi pratade dagen innan. Men vi lärde känna varandra på gymnasiet. Jag hade Gud innan dess. Kanske inte på samma sätt som jag har nu, men min tro fanns, även om det fortfarande var mer barnatro än vuxen tro.

För några veckor sedan rann bägaren över för mig. Jag insåg att jag lägger så mycket tid på världsliga saker, relationer som egentligen inte betyder lika mycket och massa annat som bara var blaha blaha. Nu menar jag inte att relationer är meningslösa men man får sätta dom i perspektiv. Det viktigaste beslutet man tar är ju att följa Jesus. Jag har varit här innan, att jag kommit nära Gud, bett mer…Men det har alltid funnits en underliggande anledning. Något jag bett för…När denna anledning inte varit lika viktig så har min Gudsrelation sakta falnat till något i periferin. Jag har fortfarande haft tron, men inte någon relation. Denna gång är det annorlunda. Denna gången är den enda anledningen att jag inser hur viktig Gud är. Hur stor han måste få bli i mitt liv. För första gången har jag fastat…på riktigt…Inte mat-fastat, men fastat. Avstått från något, facebook/insta/twitter, och ersatt det med tid med Gud. Och hade gärna fortsatt, men är administratör för vissa saker och event så kan inte var ifrån facebook för länge…tyvärr. Men de fyra dagarna jag fastade var en uppenbarelse! Jag hade så mycket tid! Hann läsa massa bibel, be, sjunga lovsång, umgås med Gud helt enkelt…

Jag är fortfarande nerd, fortfarande engagerad i gaming. Tittar på e-sport när jag hinner, men då är ju Gud med mig. Han gläds ju när jag gläds, Han tycker ju om när jag mår bra.

Veckans sång är Furious – Jeremy Riddle. Den körde de i söndags på northpointonline.tv och jag kan absolut rekommendera den predikoserie som de kör just nu; #WhyInTheWorld. Varför kom Jesus till oss människor? Jo för att peka på Gud. Så vad säger evangelierna om Gud? När du läser någon av de fyra, tänk då på vad det Jesus gör/talar säger om Fadern!